Im alive people....

OJ.....Nu var det minsan längesen!

Jag har lyst med min frånvaro av många anledningar..Dels har jag haft väldigt väldigt fullt upp och dels har jag bevarat er kära läsare för mitt mörka,hemska humör...

Jag Caroline har nämligen (nej,helvete har inte frusit till is)......slutat RÖKA!

jajamen...."kedjerökaren" Carro Är ett minne blott
(Måste bara skynde mej att klargöra att jag inte är gravid)

Imorgon är det exakt 4 veckor sen jag kastade giftpinnen långt åt helskotta.
Fick helt enkelt nog.
Nog av att hosta på nätterna och konstant lukta skit rent ut sagt,
Nog av att planera min tid för att hinna röka den där cigaretten innan jag hoppar in i bilen, innan Alva lämnas på dagis,innan jag ska sova, innan jag går in på jobbet mm mm mm...

Mina "innan" var många. Och när luftrören lät som ett cyckeldäck som tappar luft fick jag nog.
Jag hade egentligen inte planerat nån speciell dag att sluta, utan tänkte bara snart,snart väldigt länge.

Tillslut kom den dagen efter att ha stressat halvt ihjäl mej och slängt i mej maten på jobbet för att hinna ut och ta minst 2 cigg innan lunchen var slut.
Då kom den känslan att nu, nu är det minsan dags...

Och sen dess har jag inte rökt.  Jag är STOLT....och Irriterad (sisådär 5kilo tyngre) och en riktig ragata MEN jag är ingen rökare:)
Det är nästan att jag börja gilla mitt nya rivigare jag.

Men endast ni som en gång har vart rökare/snusare/beroende vet vad jag menar när humöret går som en berg och dalbana och livet är helt plötsligt inge roligt längre...tomheten och ensamheten kryper sig på och allt är pest...ångest?!

Allt Bara för den där jäkla cancerpinnen....Konstigt vilka känslor den spelar med..
Men nu känner jag att det sakta men säkert börjar stabilisera sig i kropp och knopp och jag är glad att slippa vara en slav under rökningen...

Så nu har jag skrivit en halv bok:)
Ha en underbar måndagskväll och tänd mycket ljus...nu är hösten här